rutigt+rutigt = sant!

Av samma person som beställde välkommen-jackan fick jag nu frågan ifall det fanns något som skulle passa en två månader gammal bebis. Här är förslaget. Jag ser helst att kombinationen rutig överdel och rutiga byxor består, många stilpoliser skulle säkert utbrista att det är ett no-no, men i mina ögon är det riktigt fint särskilt som det orangea i brallorna plockar upp det orangea trycket på kimonon.

- En rådjurskimono, perfekt plagg nu till sommaren då det täcker kroppen som skydd mot solen men ändå är svalt tack vare sitt vida och luftiga snitt. Se här hur den sitter på ett lite större barn.

- Ett par puffbyxor i supertunn orange-/vitrutig bomull. Modellen är lite bredare för att få till en riktigt snygg puff. Resårkanalen runt foten är inte igensydd för att man ska kunna ta ut resåren och få raka byxor när barnet växt till sig och för att man sedan ska kunna stoppa in resåren igen och få knickers när barnet växt till sig ännu mer.

Det där med multifunktion är nästan en besatthet ibland. Jag minns precis hur det började:
Dra er till minnes, året är 1985 och det är Eurovisionsschlagerfestival. Lill Lindfors är programledare och hon skrider in på scen i en lång vit klänning. Plötsligt snubblar hon till och kjoldelen åker av. Jag känner hur det knyter sig i magen och håller andan för en kort sekund. Hon tittar ner på sina bara ben och fäller sedan helt sonika ner tyg från sin överdel och vips blir det en klänning. Efter det är mina dagbokssidor fulla med skisser på olika plagg med multifunktion, alla misstänt lika den Christer Lindarw-designade klänningen Lill bar.