Som liten önskade jag mig en saccosäck. Jag hade sett den i tidningar och hos kompisar och ville verkligen, verkligen ha en. Så blev det inte. Som vuxen brukar man ta igen saker, kanske inte för att man har det egentliga behovet av det, utan för att på något sätt kompensera det man aldrig fick och därigenom vara lite självuppfyllande.För ett gäng år sedan, medan jag fortfarande bodde i boogie-down-Solna, såg jag en annons. Mio skulle öppna i Hallonbergen och som öppningserbjudande hade de - just det - saccosäckar! Billigt var det också.
Äntligen! När jag kom fram var de flesta färger redan utplockade och den enda färgen som fanns kvar var silver. Men nu kunde jag inte vända om, jag skulle ha min säck i vilken färg eller form den än var. Inte hade jag tänkt på hur jag skulle ta hem den heller för jag var liksom inte beredd på dess skrymmande storlek. Så det slutade med att jag åkte tunnelbana och kände mig som en tomte bärandes min silvriga saccosäck över axeln.
Alla som kom hem på besök fick intyga om hur bra och skön den var och den fick t o m följa med ner till Göteborg. Fast den mesta av tiden i min ägo har den i ärlighetens namn bott på vinden.
Men nu har det blivit ändring på det, låt mig presentera the saccosäck make-over! Säcken är sydd som en vanlig kudde i måtten ca 125 x 85 cm. Fodralet syddes av rött tyg med vita kaniner (hittat på Åhléns) med dragkedja på kortsidan (tog den längsta jag hade, en knallgrön som går fint med det röda). Hälften av den gamla säckens vackra inre togs tillvara och hälldes i en nysydd innerkudde, gjord av gammelfarmors påslakan. Något gammalt, något nytt, något återanvänt, något sytt.
Det blev så otroligt tjusigt och gillas av stora och små. Leve saccosäcken!
10 kommentarer:
Wow!
Jag har en silvrig sacco-säck på vinden. Kanske dags att starta projektet "sy om".
Tack för idén. Jag har hela tiden tänkt mig att sy ett nytt fodral som passar till säcken som den är men det här blir ju mycket bättre, OCH enklare.
Vilken snygg make-over :!!!! Vi har oxå en gammal ligande som jag tänkt göra om, skulle även behöva en del nya kulor. Gillar kanintyget.
Vilken charmig historia :) Blev själv förtjust i kanintyget och köpte mig en bit på fall att. Vi har en sacco modell ny men hur sjutton ska man hålla den fräsch, tyget går ju inte att ta av. Det lär nog bli ett eget fodral här med på sikt.
Åh jättesnygg, jag har oxå tänkt sy en saccosäck i kuddmodell.
Men tyvärr har det inte blivit av, men nu känner jag mig väldigt inspirerad!
Man kan ju köpa "kulorna"
i refill oxå.
:-) :-) Har också traumatiska barndomsupplevelser vad gäller paketen på jul och vid födelsedagar: Önskade mig en Mon Chi chi - fick en nallebjörn. Önskade mig en Salomo-ryggsäck - fick en Kånken. Önskade mig en bandspelare (som stod upp med två högtalare i stereo) - fick en som låg ner i mono...osv... :-)
Skönt att du i alla fall till slut fick din fräcka sacksäck! Grattis till en lyckad make over!!
Den blev ju jättefin! Min stora tjej hade en sacco-säck ett tag, men den blev så sladdrig efter ett tag så den förpassades till de sälla jaktmarkerna.
Kanintyget är hur fint som helst, jag har också införskaffat en bit och sytt en dyna till barnvagnen som jag inte hunnit blogga om än.
Vilken tjusigt berättad historia, jag sitter här morgontrött med två barn i knät och fastnar hrlt i berättelsen! :-)
Snygg blev den! Och jag är lite avis på saccosäcken (även jag har det barndomstraumat) och tyget(bor inte så nära Å)
oj, vad det verkar finnas gömda och glömda saccosäckar på vindar runt om i landet och oj, vad det verkar finnas oberättade saccosäcksstorys. det finns ju material för en hel folkrörelse här!
tack för att ni delar med er och fortsätt berätta, jag vill höra mer!
Åh så härlig! Har också spanat på det där tyget och på saccosäcken blev det ju helt ljuvligt! Har aldrig haft en sacco men trånar efter en Fatboy...ska kanske skapa mig en egen Fatboy fast lite mindre...eh, en Notsofatboy kanske...
Min saccosäck var gräsligt rosa. Vet inte varför mina föräldrar köpte just den färgen till mig, jag har aldrig vart en rosa-tokig tjej. Säcken fick hur som helst hänga med några år. Fast hunden bet hål i den och kulorna rann ut över rummet. Statiskt elektricitet får dem att fastna över allt!!
Skicka en kommentar