Jag hittade mina gamla träskor idag. Jag minns min barndoms somrar och ljudet klompetiklomp, klompetiklomp mot asfalten. Jag minns känslan av hur träskorna och jag var ett, jag bar dem jämt. Jag minns att jag ville sova med dem på.Idag är träskor för barn inte någon storsäljare för de kan ju bryta fotlederna, de kan ramla, de kan slå sig. Vi vuxna kan minnas svunna tider iförda sådana här.
5 kommentarer:
ja, och hur kunde man springa fort, fort med dom? utan att dom ramlade av och utan att man tappade dom. man liksom knep med tårna. jag köpte ett par hasbeens i somras och har svårt att komma över en tröskel utan att vricka fötterna!
ha, precis när jag håller på och redigerar inlägget och lägger till en länk till hasbeens så skriver du om dem i din kommentar. telepati!
Personligen brukade jag fylla mina med vatten och leka med dem. Hade ett par vita med rostryck på som är i lagom storlek för min 1,5 åring idag. Som jag minns det hade man jämt sånna, och blev ständigt förmanad att inte springa i dem- vilket man ju naturligtvis gjorde hela tiden ändå och vrickade fötterna.
...å kommer ni ihåg när man råkade sparka sig själv på den där knölen på insidan en aning upp med foten...uuuuuuuuuuuuuuuuuuuuujj vad ont det gjorde...
Vill ha ett par hasbeens nu!!!!
Skicka en kommentar