hotpants

Här kommer de utlovade hotpantsen som jag inser inte riktigt ser ut som hotpants, därtill är de lite för långa. Men efter lite sittande och lek på golvet så åker de upp och blir lagom längd. Annars gillas det indiska ordet för shorts: halfpant. Eller på nyuppfunnen solna-slang: halvbralla.

haute couture i midsommarkransen

Här har vi bäver-jackans nye ägare. Håll med om att han bär upp den på ett fantastiskt sätt. Som synes är den ganska stor men man kan glädjas åt att det är fint med upprullade ärmar och att det blir en mycket ekonomisk jacka. Den lär kunna bäras till år 2011, minst.

två par benkläder

Andas ut, benkläderna har inte krympt i tvätten. Bilderna föreställer ett par långfillingar och ett par tajta knickers. Snart kommer en tredje variant: hotpants.

olyckskorpar, nej jag menar ugglor

Igår kväll tänkte jag sätta mig sådär lite lätt och ledigt och slänga ihop ett par små fillingar av uggletyget. Yeah right.

Detta hände (i okronologisk ordning): tyget bråkade med overlocken, trådar gick av, nålar gick av, mitt finger blev skadat, tyget fastnade flera gånger, det blev hål i tyget, svordomar och gutturala läten haglade. Kanske orsakades denna dominoeffekt av olyckshändelser för att jag avvek från planen att först sy klart saker i "to do"-högen innan jag påbörjar något annat?

Motgångarna till trots blev det ett par långfillionger till barnet iallafall. Benslut och midja pryds av en snygg turkosfärgad pikétrikå från e-slöjd (tror ni mig när jag säger att midjelinningens skarv hamnade fram istället för bak...) och de matchar riktigt fint till klänningen.

När vi ändå är på ämnet e-slöjd: visst är kvalitén superskön att känna på, tygerna snygga och overlocken gillar att sy i tyget men vad är grejen med tvätthållbarheten egentligen? Inget annat tyg blir så snabbt noppigt som e-slöjds och då tvättar jag plaggen ut och in och hängtorkar så man kan inte ens säga att torktumlaren sliter på tyget. Känner någon igen sig eller har jag haft oturen att råka på några måndagsexemplar?

prick-randig kombo

Ännu ett plagg ur "to do"-högen som nu är lagt till handlingarna. Denna gång en rosarandig bralla i velour med turkosblåa muddar.

Jag var till en början lite tveksam till det rosarandiga tyget, det såg lite för mjäkigt och flickigt ut för min smak. Fast allt hänger egentligen på hur man kombinerar olika plagg. Tillsammans med en rysch-pyschig klänning hade det blivit allergiframkallande flickigt men såhär är det riktigt tjusigt tycker jag.

Status i "to do"-högen: tre brallor kvar att sy och sen är det dags att ta sig an fem kimonos som ligger färdigklippta och snällt väntar på att bli ihopsydda.

"to do"-högen krymper

När solen skiner ute är flitens lampa släckt. Här har man klagat på att man blir trött av mörkret. Så när solen kommer och man passar på att vara ute och tinas upp så blir man trött av den också.

Till sist fick jag ta mig i kragen och beta av några plagg i min stora "to do"-hög. Nu är de sista tre klänningarna av den här sorten klara (för denna gången vill säga, jag ska rita ett nytt mönster i annan storlek).

Den skarpögde ser att en klänning har rosa tryck. Det var min ursprungliga tanke att göra rosa tryck på det här tyget men efter att provtryckt just detta exemplar så kände jag att det vore finare med en färg som kontrasterade lite mer. Och rosa smög sig ju in i kantbanden så lite är kvar från orginaltanken. Learning by doing heter det väl.

den taffliga kaninen

Självsäkerhet och självförverkligande är inne. Då passar jag på att slå ett slag för taffligheten. Material: linne, textilpenna och skakig hand.

och flitighetsdiplomet går till...

Ingick en pakt med mig själv: jag får inte påbörja något nytt förrän jag betat av högen med tillklippta delar som ska sys ihop. Det är ett svårt löfte eftersom man i tankarna gärna springer iväg till nya projekt. Skulle behöva någon som kan sy ihop alla mina halvfärdiga grejer. Kanske en sån där japansk robot. Eller Maud Olofsson som kommer hit och utför hushållsnära tjänster.

slagna och immobiliserade

En av medlemmarna i Kokos Flanell ska ingå det äkta ståndet och igår var det dags för hippa. Tävlingsinstinkterna kom fram och det gick hett till. Resultat kan skådas på bilden ovan. Idag återstår endast spillror av våra forna jag. Och handarbete, ja det är inte att tänka på.

oh, no! en kimono!

Vilar det något bekant över den här bilden? Räcker det inte med omlotter nu är det kanske någon som tänker. Fast de är ju så tjusiga och så praktiska och förvånansvärt variationsrika.

Just detta exemplar har faktiskt färdats över atlanten till en liten kille som fyllde 2 år. Tyget är fyndat på loppis, helt oanvänt och superfint. Tänkte först att det var ett bra tyg att ha som foder men sen växte det och jag tänkte om. Nu pryds det av rådjuren och fjärilarna som även finns här.

en bäver i nylon

En kompis från boogie-down-Solna bad mig sy en jacka till hennes son. Visst, sade jag entusiastiskt men på vägen från inget till färdig jacka har jag krisat både en och två gånger.

För det första, jag fick sonens mått och ritade mönstret själv. Bara det en orsak till nervositet. För det andra, jag har inget barn i den storleken (stl 104) att prova jackan på så jag vet inte om den passar. Det är en riktig thriller det här.

Jackan är i min beprövade omlottmodell. Först ville kompisen ha jackan i detta tyg men efter att ha talat lite om sonens rörelsemönster (vilt!) så kom vi överens att den skulle vara bättre i någon slitstarkare material. Så det blev brun bävernylon (vindtätt och vattenavvisande) med turkosblått foder och orangea dekorstickningar. Dessutom kom vi överens om att ha två knytband i höjd så inte jackan flänger runt så mycket vilket kan vara risken med bara ett knytband och ett mycket rörligt barn. Under namnlappen gömmer sig en tryckknapp och på innerflärpen finns två knappar för att lätt kunna reglera vidden på jackan.

Nu ska jag till posten. Hoppas, hoppas den passar och att de gillar den.

första steget mot tunikan

Har länge beundrat Klockarbarns tunikor och har även fått mönstret så egentligen är det ju bara att sluta beundra och börja sticka. Men så dyker det upp en massa hinder på vägen, t ex en ömmande handled efter den förra stickningen.

Så idag, när jag ändå var i stan, passade jag på att gå in på Strikk. Jag brukar faktiskt inte känna mig helt bekväm när jag går dit. Förmodligen är det något slags mindervärdeskomplex för att jag inte är något stickproffs, sen blir jag ganska ställd av personalen. Det måste vara en familj av bara kvinnor som jobbar där. De är hur många som helst som alla ser likadana ut, samtliga med blont hår och jättevita tänder, super-amasoner som dessutom är värsta stickexperterna. Men idag var det inte så mycket folk där och jag kände mig mindre bortkommen.

Nåja, nog om det. Vill sticka tunikan orange/rosa-randig men kan inte bestämma mig för accentfärg. Ville egentligen köpa en jättefin grön men kom på att jag hade en del av samma garn hemma fast i brunt och blått så då var det lika bra att ta vara på det. Vad tycker ni, vilken färg ska jag välja? Brun? Blå? Brun? Blå?