
Den varma, sköna vindens dagar är nog räknade. Nu finner man sig bli sådär omsvept av kylande luft som liksom biter till. Istället för att sakna sommaren kan man se fram emot hösten, ni vet den där fina gyllengula hösten när det fortfarande inte är för kallt och de lite varmare kläderna mest är snygga accessoarer istället för värmande måsten. Helt enkelt den perfekta tiden för ett av mina favoritplagg: mössan!
Det känns som om man inte kan ha för många mössor, i min samling finns det säkert 20 stycken. En speciell förkärlek finns för runda, fluffiga modeller och en av favoriterna i samlingen är en stor, jättefluffig, svart, klassisk dammössa som är handstickad i Italien och inköpt på NK i Stockholm. Ni kanske förstår hur fluffig den är när jag berättar en alldeles sann historia som utspelade sig för 4 år sedan på en loppis i Sumpan:
Det är vinter, kallt som bara den och mitt huvud pryds av den fantastiska, stora fluffmössan. En man tittar på min mössa och säger uppskattande till sin kompis, så att jag hör, "åh, vilken fin pälsmössa, en sådan vill jag också ha". Jag säger "det är inte päls, det är garn". Han känner sig förnärmad över att han kunde missta en garnmössa (omanligt) för en pälsmössa (manligt) och säger snabbt "Garn? Nej, nej då vill jag inte ha den".
Nog om den mössan, här kommer en annan. Mina virkkunskaper har, som tidigare nämnts, bara sträckt sig till att kunna virka ett snöre, men så såg jag den här
fina mössan och tänkte att en sådan vill jag ha. Så då gick jag till
Strikk och köpte garn, virknålar och mönster och satte igång. Det gick jättebra men mössan blev inte alls som jag tänkt mig så med mitt nyvunna virksjälvförtroende gjorde jag om den och då blev den mycket bättre. Så nu har jag virkat fyra stycken och fler lär det bli.
Mössan heter ursprungligen "basker med muscher" men efter mina modifikationer har jag döpt om den till "musche-mössan".