pressad

Jag är väldig tilltalad av estetiken som finns/fanns bl a inom tennis och pingis: shortsen, skorna, tröjorna, racketarna för att bara nämna lite så ni förstår vad det är jag menar.

Länge har jag velat sy shorts som visuellt och stilmässigt har sin hemvist någonstans där och när jag snubblade över ett denimfärgat pikétyg så visste jag omedelbart vart det skulle barka hän. Det blev 5 par shorts med pressveck och vita stickningar i sidsömmarna, runt bensluten, i midjan (fyra par flyttar till bang, ett par stannar hemma). Så himla fina om jag får säga det själv, tyvärr är tyget svårt att få rättvist på bild. Tror att de kommer göra sig ypperligt med slipslinnet en varm sommardag.

Det bästa är att man inte behöver invänta sommaren för att använda dem, det är ju bara att dra på ett par strumpbyxor undertill så är man klar för äventyr under de övriga årstiderna också.

häng dom högt

Äntligen har även Kilje fått sin pif. Det kanske känns lite oväntat att inte få ett mjukt paket men efter ett besök i undersökningssyfte på Kiljes blogg såg jag att hon även pysslade med smycken. Spontant tänkte jag att den där tjejen behöver en upphängningsanordning, så då gjorde jag en.

Själva grunden är en del av ett avsågat hyllplan från mina vänners dotter. Det har jag sedan klätt in i samma snygga tapet som vi har i hallen. Kan ni fatta att jag hittade sju, oöppnade rullar av den tapeten i soporna där vi bodde förut?! Jag var euforisk i veckor.

På baksidan klistrade jag på teakmönstrad kontaktplast för att dölja fula skarvar och göra det allmänna intrycket lite snyggare. Där borrades också upphängningshål och hängbleck skruvades fast ovanpå hålen.

På framsidan skruvade jag i flänskrokar (ja, det heter verkligen så, det är knappt så man vågar säga det högt). Jag kan inget annat än svara lapsus på frågan om varför det blev fem istället för fyra.

Sedan sydde jag ringar av resårband och satte runt brädan. Bakom dem kan man fästa allehanda grejer. Jag gjorde små teckningar av mjölk, bröd och smör för att illustrera exemplet men också så att barnen kan ta med dem till affären istället för inköpslista. Det kanske slår lika fel som idén med tvillingkassen men jag är villig att ta risken.

Man kan se hängaren som en produktutvecklad variant av den ursprungliga tanken eftersom den nog inte är optimal för just örhängesupphängning men kanske för nycklar, kom-ihåg-lappar och allehanda vardagliga viktigheter.

hands up

När det är för varmt för tumvantar men för kallt för att gå barhänt kommer dessa tjusigt broderade fingervantar till räddning. De kostade 12 kronor på loppis och inspirerade till att ge mig på annat, inte fullt så avancerat, broderi igen. Tack, vantarna!

välkommen åter snälla sol

Fantastiskt soliga dagar som dessa har värmt upp mitt bröst och öppnat mitt sinne. Igår t ex tog vi båten till Eriksberg för första gången ever. Tänk att jag inte varit där sedan Michael Jackson-konserten, det är nästan som man skäms för båtturen tar bara fyra(!) minuter.

Idag kände jag mig återigen äventyrlig och tog en lite annan väg och upptäckte en ny, helgrym second hand-butik, Popitop. De hade ett par underbara, gröna skor i skylten som jag hastade fram till i rädsla för att de skulle försvinna, trots att det inte var någon annan i butiken. Tyvärr var de lite smala över tårna för de här ankfötterna men det fanns så mycket annat fint att titta på att sorgen blev kortvarig. Det här fina mellantingen av väska och börs fick följa med mig hem, i den ska mina broderigarner och -nålar få bo.

Välkommen åter, snälla sol,
som jagat nordanvinden.
Nu har du sovit sen i fjol
och vaknar röd om kinden.

Värm upp vår jord, så växer råg
och fyller bondens lada.
Värm sund och vik och vind och våg,
så få vi gå och bada.

Välkommen åter, snälla sol,
lys över land och vatten.
Nu klinger sång nu stäms fiol,
nu dansas hela natten.

Text: August Strindberg

skenet bedrar

De här brallorna är lika bedrägliga som mjölken som inte är mjölk. Man tror de är manchester men se där - de är i velour fast med manchesterhärmande ränder. Man tror också att jag utför dagisarmen på barnet (ni vet när man blev dragen i armen av dagisfröken som bestämt sade: nu kommer du med här) men poserandet är helt egenkoreograferat. Vet inte varför men jag tänker på linedance, kanske pga den fina western-inspirerade skjortan men broderier.

återigen casual friday på kontoret

Jahapp, då var det fredag igen. Dags att ta av sig sin kavaj, sparka av sig båda skorna och skruda sig i något lätt och ledigt som ändå är respektabelt. Ett linne med kedjestygnsbroderad slips och skjortficka tycker jag är lika lämpligt nu som då. Snyggt tillsammans med brallorna från oldskool-overallen, tur att jag sydde två par i olika storlekar så de räcker länge, länge. Och kul att jag tog tag i broderandet igen.

som blixt från klar himmel

Internationella kvinnodagen i ära har jag tillverkat blixt-örhängen av en disktrasa. Tänk så många variationsmöjligheter en husmors vardagsredskap har.

bot, bättring och förbättring

I somras hittades en klänning på loppis. Modellen var inte vidare klädsam men tyget var fint så jag köpte den ändå. Nu är klänningen slaktad och återuppstånden i form av en kjola. Överdelstyget har gjorts om till linning och nederdelen, efter en hel del modifikationer, blev kjoltyget. Eftersom tyget inte var långt nog att kunna fållas upp så tog jag till favorittrixet med sicksack-band igen. Den här gången blev det tre, vågiga, dekorativa rader i orange. Finfint tycker jag att det blev. Dessutom lovade jag ju bot och bättring på kjolfronten och det känns skönt att kunna stå vid sitt ord.

syslöjdsfröken-mustafa: 1-1

I syslöjden på högstadiet var det näst intill obligatoriskt att sticka sig ett par lovikkavantar. Jag vägrade. Istället övertalade jag vår syslöjdsfröken att få sy mig ett par granny smith-gröna kickersbyxor i sånt där lite glansigt jumpabrallstyg som bagheera-overallerna var i. Ivrig som jag var att få använda brallorna tog jag hem dem innan jag sytt klart midjan och fick därför hålla dem uppe med ett snöre. Fast jag kände mig sjukt nöjd iallafall.

Nu har syslöjdsfröken fått revansch. I söndags svängde jag förbi en loppis och där stod två snälla tanter som sålde en massa garn. Mest akryl, som jag lätt kan sätta igång och beklaga mig över vore det inte för att akrylgarnet faktiskt måste inneburit en smärre kvinnorevolution och ett steg i underlättandet av hushållsarbetet och mot jämställdhet. Tänk vilket befrielse det måste varit att slippa tvätta alla ylleplagg för hand och bara köra det stickade i maskinen istället. Var sak har sin plats i historien.

Hursomhelst, bland all akryl fann jag också rött lovikkagarn och köpte mig två härvor med tanken att försöka mig på att också sticka, inte bara virka, vantar. Mönstret hittade jag här. Nätet kryllar av lovikkamönster men många modeller har så spetsig topp vilket jag inte ville ha på just dessa eftersom de skulle få lite lajvar-känsla över sig (sorry alla medeltidsromantiker, hamnar jag på minus nu?). Jag ville inte heller ha den där kanten som är runt handleden, men den är det ju bara att skita i att sticka tänkte jag så man kan säga att det blev en lite modifierad lovikkavante eller en vante i lovikkagarn.

När vantarna var klara gick jag ut för att testa dem och märkte ganska snart att de var rena rama blåshålet så jag ruggade upp dem med en diskborste och det blev jätteskillnad faktiskt. På bilden syns också den röda halsvärmaren och en vit musche-mössa som bägge tjänat och värmt mig väl i vinter. Även om det var kul att sticka lovikkavantarna vill jag beställa lite vår nu, går det för sig?