Gotemburgo - mi amor!

Svängde förbi här idag, såg att mitt senaste inlägg var daterat år 2009 och tänkte att så här kan vi ju inte ha det. För trots att bloggen numera måste räknas som att den äntrat rigor mortis-stadiet så är jag fortfarande alive and kicking och i vanlig ordning händer det tusen grejer.

Bland annat säljs mina grejer sedan i somras på grymma Butik Kubik med modifikationen att jag på grund av tidsbrist inte längre syr utan bara fokuserar på screentryck. Ännu roligare är att min goda vän Birgit & Benny (som läsare från bloggens gryningsdagar kanske minns) numera har sin ateljéplats i butiken. Och så säljer ju Rino där så det känns lite som att vara på fikakalas med polarna.

Efter månader av gråa skyar trodde jag aldrig att jag skulle yttra kärleksfulla ord om min sju år nya hemstad men jag måste ju tillstå att Göteborg, mitt i all sin räddhågsenhet och evenemangsstråksanda, har sina kvalitéer. Till dessa sällar sig dess landmärken, såsom Eriksbergskranen och kranarna i hamnen, som inte kan låta bli att sätta en industriromantikers hjärta i brand. För att inte nämna värmeverket! En ståtlig byggnad som kommer pryda tröjor, linnen och kassar inom en mycket snar framtid. Detta är mitt första trefärgstryck så det blir till att hålla tungan rätt i mun och vara stadig på hand så att färg- och mönsterpassningen blir bra.

För att allt inte ska verka som en dans på rosor vill jag dela med mig av förra årets mest misslyckade handarbete, ett par stickade tofflor i ull som skulle tovas ihop och värma mina fötter under den långa, kalla vintern. Hmm, de blev sådär.

Tofflorna förvisso innan tovning men det blev inte mycket shrinkage oavsett behandling.